Öring (Salmo trutta)

Kännetecken: Laxfisk med kraftig och knubbig kropp, kraftig stjärtspole med till skillnad från laxen nästan rak kant på stjärtfenan. Mellan rygg och stjärtfenan återfinner man också den för laxfiskar så typiska fettfenan. Klassas i undergrupper bäcköring (Salmo trutta fario),insjööring (Salmo trutta lacustris ).

Storlek: max storlek ca 140 cm 20 kg, normala fångster 45 - 7 cm 0,5-5 kg

Svenskt sportfiskerekord ; 17 kg

Habitat och föda: Förekommer under ungdomsstadierna främst i kallt syrerikt rinnande vatten, förekommer i vuxet tillstånd främst i sjöar. En mängd lokala stammar bildar stationära bestånd som lever hela sitt liv i vattendrag, huvuddelen av den öring som fångas i åar och älvar utgörs dock av vandringsfisk som går upp i vattendragen sommartid för att under hösten para sig under leken som sker sent på hösten, september-oktober. Leken sker på bottnar med grovt grus där rommen efter befruktning "bäddas" ner för att sedan kläckas under våren. Ynglen lever första veckorna efter kläckning uteslutande av sin gulsäck, börjar sedan successivt att ta levande föda. Öringen är en girig och starkt revirhärskande fisk som jagar sitt byte på och under vattenytan. På menyn står allehanda insekter och bytesfisk.

Sportfiske: Öringen uppskattas mycket som sportfisk då den är mycket stark och uthållig, och ger sin fångstman en rejäl fight. Öringen fångas företrädesvis med flugfiske, kan även tas med spinnare och skeddrag på spinnfiske samt mete.