Gös (Lucioperca lucioperca)

Kännetecken: Känns främst igen på sin tvådelade ryggfena, varav den första är en taggfena och den bakre en mjukfena. Gällocket saknar tagg, bukfenorna är saknar rödfärg som är kännetecknande för abborren.

Storlek: max storlek ca 1,2 m 15 kg (honor), normala fångster 10-25 cm 0,3 -1,5 kg.

Svenskt sportfiskerekord 12 kg.

Habitat och föda: Gös förekommer i båda söt och bräckvatten i östligaste delarna av Europa, öster om Elbe och norr om Donau. Den lever i insjöar och flodutlopp i södra och mellersta delarna av Sverige och Finland. Förekommer även i nordligare delar i där de etablerats efter utplantering. Trivs bäst i sjöar med grumligt och mörkt vatten då den i första hand jagar efter lukt och inte efter syn som sin värste konkurrent; gäddan. Leken försiggår från maj till midsommar då vattnet uppnått en temperatur av 15 grader. Under lektiden får hannens buk ett blåaktigt skimmer. Gösarna söker sig parvis in på 1-2 meters djup, företrädesvis på grus och sandbotten med växtdelar. Där gräver hannen gropar och äggen avges däri., honorna kan avge 100000-150000 romkorn per kilo kroppsvikt.. Efter romläggningen vaktas äggen av båda föräldrarna. Rommen kläcks efter 3 till 4 dagar, ynglen är då 3-4 mm långa, och är efter ett år cirka 25 cm, storleken varierar från sjö till sjö, men gösen uppträder aldrig i s.k. tusenbrödrabestånd som abborren.

Sportfiske: Gösen skiljer sig från abborren på så sätt att den jagar ensam, gärna i skymningen och under ljusa sommarnätter. Den spelar också en väsentlig roll för yrkesfisket i sötvatten, beräknad årsfångst i Europa uppgår till minst 10000 ton årligen. Gös säljs kommersiellt både som utsättningsfisk, som matfisk på saluhallar och som maträtt på restauranger.

Gösen fångas främst med agnad krok, mask eller fisk, spinnfiske med spinnare eller skeddrag.